jag är uppriven, ledsen, förvirrad, mållös.
jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till i den här situationen.
jag vill inget hellre än att vara dig nära.
Varför tycks livets ironi ständigt prägla mitt liv.
Jag vet ju inte vad jag vill.
Med oss vet jag.
Men inte situationen.
Någon annan får besluta det här åt mig.
För jag vet inte.
Ingenting, vet jag.
isn't it ironic?
don't you think?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar