jag minns det som ett stråk av lättnad för du kändes ingenting
inte förrän nästa morgonsatte min beredskap in
jag trodde att du kunde få mig
utan att häftas vid din själ
men jag bedrog mig och när du gick därifrån
var jag under ditt befäl
så tillåt mig att kännatillåt mig att minnas dig
tillåt mig att varaden som missförstod och fäste sig
med dina ögon framför spegel
när mitt ansikte förbyttdu stal alla mina vapen
och börja leta efter nytt
vår romans var inte dödfödd
den var aldrig ens förlöst
och ändå tänker mina läppar på din mun bevekningslöst
tillåt mig
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig
tillåt mig att sakna dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar